I morse, när jag bad Angelus, visade sig tre änglar.
De sa: ”Tillbed Jesu heliga hjärta, som blir så förolämpat i världen idag. Hans hjärta är genomborrat. Trösta honom.”
Alla tre änglarna var så glada och uppspelta över att få tala med mig. De började tala samtidigt. En frågade: ”Känner du mig?” Sedan upprepade den andra: ”Känner du mig?” Den tredje gjorde detsamma, nästan som om de tävlade med varandra om min uppmärksamhet.
”Valentina, känner du oss? Känner du mig? Jag tog dig dit, jag tog dig överallt. Jag var alltid med dig”, sa de.
Lugnt svarade jag: ”Ja, ni ser bekanta ut.”
De sa: ”Självklart ser vi bekanta ut! Vi tog dig överallt. Vi vägleder dig och skyddar dig.”
Jag sa: ”Jag tackar er, jag tackar alla änglar för deras hjälp och vägledning.”
De fortsatte: ”Vi är alltid med dig. Vi skyddar dig alltid. Oroa dig inte, vi är sända av Gud, men du måste vara modig och tala med människor.”
Jag sa: ”Jo, jag gör mitt bästa, och det är allt jag kan göra.”
Ängeln i mitten höll i en liten öppen bok, vars sidor var fyllda med skrift. En del text gick tvärs över, en del nedåt. Var som helst där det fanns lite utrymme fanns det skrift på det. Detta var en bok med budskap.
Änglarna förklarade inte vad häftet betydde.
Centerängeln sa: ”Vi vet att du kommer från Slovenien och att du ber för ditt land, men nu förolämpar världen Gud så mycket, till och med ditt land, Slovenien. De dyrkar alla fotboll. De dyrkar bollen, men ingen dyrkar Gud. Gud är så förolämpad. Han är verkligen nedslagen.”
”Du måste berätta för människor att det mitt i sommaren kommer ett straff över mänskligheten. Det kommer att vara två eller tre grader under noll — frostigt, precis som människors hjärtan är frusna. Vår Herre kommer att tillåta att detta straff sker.”
När ängeln talade om hur vår Herre Gud är så förolämpad och ledsen, började jag gråta och gråta för Honom.
Jag sa: ”Men vad kan jag göra? De lyssnar inte på mig.”
De svarade: ”Du gör ditt bästa, men fortsätt försöka och ge inte upp.”
När jag vände mig om flämtade jag av att se Gud Fader sitta bredvid mig på en liten bänk, klädd som en präst, med Hans heliga huvud böjt i djup sorg. Jag grät för vår Herre eftersom den smärta som Gud Fader kände trängde in i mitt hjärta. Jag kände att han precis hade fått nog av allt.
Jag sa till änglarna: ”Men det finns fortfarande människor som älskar Gud.”
De svarade: ”Ja, men det är bara en droppe i havet.”
”Se Gud Fader, hur ledsen Han är?” sa de.
Herre Gud, förbarma dig över världen.